Hatar, hatar, hatar, hatar...
Jag hatar henne. Jag hatar henne för att hon inte längre är kontaktbar. Jag hatar henne för att hon inte har pratat med mig på över två månader och jag hatar att jag är avundsjuk på dem som hon har pratat med. Jag hatar henne för det verkar som hon har glömt bort mig, fast jag vet att hon inte har det.
Jag hatar henne för att hon har gjort en evighet av sin frånvaro och att evigheten bara har börjat. Jag hatar att jag måste hata henne för att dölja vad jag egentligen känner. Jag hatar att mitt hjärta vrider sig av saknad varje gång jag tänker på henne. Jag hatar att det gör så ont och att jag inte var beredd på det. Jag hatar att jag behöver henne så mycket mer än vad jag hade trott.
Jag hatar att jag som brukar stålsätta mig för mina egna känslor får tårar i ögonen var enda gång någon nämner hennes namn. Jag hatar att jag började gråta när någon, inte jag, fick ett sms av henne, där det stod att hon saknade mig också.
Jag saknar henne så mycket att jag måste hata henne för att stå ut.
HATE AND ABSENCE / Helgonet
Kommentarer
Trackback