Krullet & Helgonet

Fan då. Jag glömde att säga hejdå till min syslöjdslärare idag. Nilla heter hon. Vi ska inte och vara i skolan imorgon och hon ska inte vara i skolan på onsdag och sen är det slut. Sen kommer jag aldrig ha henne igen. Så det var idag jag skulle sagt hejdå... Faan.

Ja, jag blir faktiskt jätteledsen. Jag vet att vissa tycker att Nilla kan vara rätt dryg och otrevlig, men det har hon aldrig varit mot mig. Jag tycker om henne. Hon är en pedagogisk, gullig och rättvis människa. Vi satt i elevrådet samtidigt under nästan tre år så jag vet. Hon är grym. Dessutom är hon en av de två enda lärarna jag har haft sen mellanstadiet.

Så det suger att jag inte sa hejdå till henne. Vet inte vad jag ska göra åt saken. Får väl skriva något brev eller nåt. Jaja, orkar inte älta det just nu. Ska gå och se ifall jag hinner sova middag lite innan jag går och passar Joel. Ajö.

SHE IS AWESOME / Helgonet

Jag vet att det är underbart vackert väder ute och att man borde sitte ute i solen och njuta och umgås med nära och kära. Men jag har tyvärr ingen som helst ork till det just nu. Jag känner att jag kanske inte bara är mörbultad utan att jag håller på att bli sjuk igen, och det vill jag verkligen inte. Inte de allra sista dagarna i grundskolan i alla fall, Jag vill faktiskt utnyttja den sista tiden jag har kvar med min klass. För ingen kommer att gå i samma skola som jag, och vad jag vet kommer ingen förutom Alice gå i en skola som ligger i närheten av min.

Så det är ett säkert faktum att jag aldrig mer och se vissa ansikten efter på torsdag. Och det faktumet är lite svårt för mig att smälta. För nu har jag vant mig vid att komma till skolan och träffa samma människor dag efter dag efter dag. Visst, jag har klagat som fan på hur trött jag är på det, men det innbär ändå någon slags trygghet. Det är människor som jag vet vilka de är, och som vet vem jag är. Vad fan, vissa av dem har jag gått i samma klass som i tio år! Det är en ganska stor del av mitt liv! Och nu kommer de inte finnas i mitt liv längre. Nästan helt säkert. Det känns konstigt. Inte så ledsamt, bara lite. Mest konstigt.

Jag har så svårt att se mig själv i en ny klass bland en massa nya människor. Jag kan inte förstå hur jag ska lyckas skaffa nya vänner. De enda personerna som jag är helt säker på att jag kommer ha kvar är bara Alice och Nikita. För Alice är ju Alice, henne kommer jag inte att släppa, och Nikita och jag kommer ju att dansa tillsammans. Men Elin och Jennifer och de som jag inte heller vill förlora? Alla de fina människor i min klass som jag behöver ha kvar i mitt liv...

Vi får hjälpas åt  att hålla kontakten helt enkelt! Om inte annat så kommer jag ha grymt fina minnen kvar från er. <3

GONNA MISS YOU / Helgonet

Jag är ledsen för att jag har lyst med min frånvaro hela veckan. Vet faktiskt inte varför. Dansen är slut, och skolan också. I alla fall nästan, och vi slutar tidigare varje dag, så jag borde ha haft tid att skriva några rader. Men icke.

Vi hade avslutningsbal igår. Kände mig jätteosäker i min klänning, men efter att ha sett lite bilder så blir jag riktigt stolt över mig själv. Den såg faktiskt rätt bra ut! Hela jag såg till och med ganska bra ut! Alla andra såg också väldigt bra ut. En sak förvånade mig dock som fan och det var att alla killar (utom Dennis) hade kostym på sig! :) Alltså hel kostym med kostymbyxor och allting. Och alla tjejer hade jättefina balklänningar och high heels och grejer.

Det var så absurt. Det såg så konstigt ut. Jag hade faktiskt ganska trevligt hela kvällen, i alla fall när jag shejkade loss på dansgolvet. Men där i början när alla kom i sina tjusiga bilar i sina tjusiga kläder så kände jag bara att nej. Varför försöker vi låtsas som att vi är någonting vi absolut inte är. Hela den svenska balgrejen är ju rätt och slätt kopierad från den amerikanska överklassen. Jag går aldrig på bal och sitter och äter med finsilver och smuttar på mitt champangeglas och lek finförnäm. Vilken kille i vår klass skulle någonsin sätta på sig en kostym annars?

Det var en maskeradbal helt enkelt. Vi hade lika gärna kunnat gå dit i jeans och t-shirt. Eller tagit bussen. Vi hade haft lika kul (eller tråkigt )ändå. Men nu ska vi lägga ut en massa pengar och tid på att klä upp oss till små prinsessor istället... Alltså. Jag fattar inte. Onödigt.

Men missförstå mig inte. Jag tyckte också att det var kul att ha finfin klänning på mig och fixa håret hos frisör. Men ändå... Varför?

I HAD FUN / Helgonet

Åh, vad lugnt och tyst och skönt det är här hemma. Min pappa är på landet och min mamma och min bror är i stan. Och jag är kvar här hemma helt själv. Det är underbart. Ni förstår, i mitt hus är det alltid krig mellan mina föräldrar och min lillebror. Ibland mellan mig och min bror också, och då dras alltid mamma och pappa med, och så är alla igång. Min bror har ju som sagt autism, och det är jobbigt för honom och för oss som lever med honom. Och i takt med att han blir tonåring och kommer i puberteten och grejer så blir han bara jävligare och jävligare. Outhärdligt, helt enkelt.

Suck, anyways, det är jävligt mycker skrik här hela tiden. Och då menar jag verkligen hela tiden. Så ja, det är mycket, mycket skönt att slippa de där tre och kunna sitta här själv i lugnt och ro. Man får jävligt mycket gjort ska ni veta. Och snart ska jag åka till IKEA med Al! :D

PEACE AND QUIET / Helgonet

Jag kom nyss hem, och jag mår så grymt illa just nu. Ja på grund av mensvärksom kom som en souvenir från helvetet precis innan lunch idag,  men också på grund av ren och skär hunger. Och vad ser jag när jag sliter upp kylskåpsdörren som en utsvulten bäver? Ingenting. Absolut ingenting.

Det finns inte ens någon apelsinjuice kvar, för jag var tvungen att ta ett glas till imorse som tröst när jag kom på att jag och min bästa vän kommer gå i samma klass i endast två veckor till. Jag blev lite ledsen.

Det finns inget bröd, inga grönsaker att göra sallad av, inga kakor, inga kex, ingen frukt som inte är halvrutten, ingen glass, inga chips. Det finns Oboy, men det finns ingen mjölk. Det finns te, men det finns ingen mjölk och ingen honing. Det fInns müsli, men det finns ingen youghurt. Jo det fanns lite, men det har jag redan ätit upp, det var typ tre skedar.

Näst efter frukosten är mellanmål min favoritmåltid. Nu får jag ingen och det gör mig väldigt, väldigt ledsen. Som tur är ska jag över till grannen och passa barn om en stund, de har förhoppnings skåpen fulla. Barnens mamma bakar alltid egna stora limpor som jag älskar. Dessutom är hon snudd på miljöfanatiker så precis allt hemma hos dem är ekologiskt. Så får käka hos dem, helt enkelt. Hoppas de har ost bara, den var slut i måndags...

I WILL STARVE / Helgonet

Vi pratade om fobier idag på NO:n. Jag ser inte mig själv som en rädd eller omotiverat paranoid person men det finns några få saker som jag har problem med...

Kackerlackor. Utvecklade en fobi, eller om jag skulle kalla det avsky, för dessa visdriga kryp när jag var i Thailand i början på året. Jag kunde inte somna för att jag trodde att det skulle krypa runt kackerlackor på mig. Vilket det gjorde emellanåt. De jävlarna är ju så sjukt snabba. Och så dör de inte! Fy fan. Kan fortfarande känna att det kryper upp någoting blixtsnabt uppför ryggen på mig ibland...Uuhh

Trappor. Eller alltså, att gå i trappor, mest nerför. Rättare sagt, att snubbla och ramla i trappor. Så fort jag måste gå i en trappa spelar jag upp ett scenario i huvudet där jag ser mig själv snava och falla handlöst ner för trappstegen för att landa längst ner i en blodig liten hög av förvridna lemmar och krossade kranium. Jag är inte rädd för trapporna i mitt hus, eller för trapporna i skolan. Det är mest trappor utomhus, typ trappan upp till pendeltåget i Huddinge Centrum. Jag måste dessutom alltid gå i trappan där, jag kan inte ta rulltrappan. Och sen har vi trappan vid Sergels Torg och trappan upp från Fatbursparken till Medborgarplatsen. Nej, inte den med jättelånga trappsteg, utan den som kommer efter. Dessutom finns det en helvetesjävlaspiraltrappa på Danscenter som jag hatar.

Fåglar. Jag vet inte riktigt, jag har aldrig varit besvärad av fåglar förut. Men sen jag var i Milano i vintras och blev attackerad av duvor så har jag börjat tycka att alla fjäderfän är rätt jobbiga. Speciellt om de kommer för nära. Men det handlar nog mest om att jag tycker att de är äckliga än att jag har en fobi för dem.

Klaustrofobi. Jag tycker inte om trånga utrymmen. Fast det måste inte nödvändigtvis vara trångt, det är mest tanken på att vara instängd och inte kunna komma ut. Jag kan åka hiss. Men helst om det har ett fönster och helst om det inte är för många i hissen. Jag klarar av det ändå, men jag tycker att det är jobbigt. Jag kan definitivt inte åka hiss själv. Prövade för ett tag sen när jag skulle hem från Jenny, jag höll på att börja gråta. Sen tycker jag att det är jobbigt att se på andra som är i trånga utrymmen. På TV till exempel, ni vet i Bröderna Lejonhjärta när den där lilla kryper genom någon jävla jordgång med ett ljus? Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt. Eller 1408, när snubben blir jagad av ett lik i ventilen. Hade han blivit jagad av ett lik någon annan stans hade jag förmodligen tyckt att det hade varit rätt komiskt. Men det faktum att han var instängt i en ventil tyckte jag var jättejobbigt. Fråga Alice, hon hade nästan inget blod kvar i handen efter den scenen, för att jag hade sqeeezat den så hårt.

Men det jag tycker är allra jobbigast är att sitta fast och inte kunna komma loss. Jag hatar det, jag hatar det , hatar det, hatar det. Verkligen. Jag får panikångest om jag skulle fastna någon stans, eller om någon skulle hålla i mig för hårt. Jag klarar inte av det. 

Klaustrofobin kommer nog lite från min syster Klara som också har klaustrofobi. Men det kommer förmodligen också från ett par trauman från min barndom då jag, mamma och min lillebror fastnade i hissen flera gånger, men vagn och allt, eller när jag blev inlåst på toaletten på McDonalds och verkligen fick ett totalsammanbrott. Fobin för att att sitta fast och inte kunna röra mig fritt kommer nog från när jag och min lillebror var små och han tyckte det var en rolig lek att lägga en soffkudde (alltså, en hel dyna) på mig när jag låg på mage, gärna på mitt huvud, och sätta sig på den. Jag var liten och ganska svag, han vägde lika mycket som jag, det gick inte att få bort honom. Vilket ledde till panik. Detta har också lett till att jag tycker att tanken på att drunkna eller kvävas till döds är väldigt obehaglig.

Usch. Nu vill jag inte prata mer om det...
NOW YOU KNOW / Helgonet

Och hej alla människor. Jag har inte varit särskilt produktiv idag, måste jag säga och det oroar mig en aning. Gick och kollade på dansuppvisningen idag igen, men jag såg bara halva. Jag hade ändå vägarna förbi för vi skulle ha fotografering med alla danslärare som samarbetar med Sara Eliasson. Och Sara själv då, förstås. Det var skojigt!

Såå. Jag stannade kvar i ett par timmar längre än planerat och kom inte hem först vid... inte så länge sen. Nu har jag precis satt i mig en skål råg- & havregrynsgröt och nu ska jag ska jag knapra lite Polly och skriva om andra världskriget. Happy times...




Alltså, förlåt. Jag hatar sånnahär "Idag har jag..."-inlägg. De är sååå tråkiga. Ni sover säkert redan. Men jag försöker hålla bloggen uppdaterad och då blir det såhär. Elende.

I AM BORING / Helgonet

Idag var jag och tittade på Sara Eliassons dansuppvisning tillsammans med Jenny och Linda och några fler. Det var lite nostalgi faktiskt. Jag och Jenny satt och längtade tillbaka, eftersom dansuppvisningen faktiskt alltid har varit terminens höjdpunkt. Och på Danscenter blir det ingen uppvisning, i alla fall inte i de grupperna jag dansar i. Men i höst ska jag komma in i C-gruppen och då ska jag fanimig få dansa på scen igen! Ah! Jag längtar!

Jag fick också chans att spana i gruppen jag ska ha i höst, de är fan duktiga. Hoppas de gillar mig och det jag gör. Jag vill inte att de ska tycka att det är tråkigt att gå på mina lektioner! Och så fick jag se ungefär vilka som jag ska ha på sommarkursen om en månad.

Om en månad ja, det är inte så lång tid. Jag kom på det jag med, så när jag kom hem nu så satte jag igång och knopade ihop koreografin de ska få lära sig. Det blir streetjazz till Nowhere Fast med Mary J Blige feat. Brook Lynn. Det var så roligt att dansa att jag glömde bort att jag har en massa annat att göra idag! Med en massa annat menar jag skolarbete... Så nu måste jag verkligen sätta igång.

 AIN'T GOING NOWHERE / Helgonet

Typiskt. Jag har blivit erbjuden feriepraktik. Alltså sommarjobb.... Och det är ju jättebra, verkligen, jag har ju tjatat om hur mycket jag vill ha sommarjobb så jag är asglad! Saken är bara den att min praktikperiod är mellan nionde och tjugotredje juni. Under de första två veckorna har jag en massa andra saker för mig. Mellan den elfte och trettonde juni ska jag  till Mumindalen och mellan sextonde och artonde juni ska jag jobba som danslärare, och det vill jag verkligen inte missa. Jag behöver ju verkligen det där sommarjobbet, också, men jag kan inte inte följa med till Mumindalen, och jag har redan lovat bort mig som danslärare. Plus att jag verkligen vill undervisa i dans i sommar. Så vad fan gör jag nu?

Det är på ett dagis förresten. Såklart. Alltid handlar det är barn för lilla Saga. Men jag klagar inte! :D

NOT GONNA WORK / Helgonet

Jag måste skryta lite om min bästa vän, och ja, jag tänker skriva mycket, du behöver inte läsa om du inte vill.

Min bästa vän är Alejandra Meneses Marshall, men vi kallar henne Alice. Ibland när jag är lat bruka jag bara skriva Al, men det låter så fult när jag ska säga det, så då säger jag Alice istället.
Eh. I alla fall.  Ja, vi är som ett gift par. Inte bara på grund att vi småtjafsar om allting hela tiden utan också på grund av att vi har lärt känna varandra så ofattbart bra på mindre än två år. Jag tror inte att det finns någon förutom typ min mamma och mina systrar som känner mig och förstår mig så bra som Alice. Hon är nästan som ett riktigt syskon. Eller ja, som en fru dåra.

Alice och jag är ganska olika. Men vi har också faktiskt väldigt mycket gemensamt. Till exempel gillar vi att klaga på saker och människor hela tiden, och så gillar vi att klaga på varandra när vi tycker att den andra klagar i onödan. Vi irriterar oss helt enkelt på ungefär samma saker. Vi har samma åsikter, inte bara inom politik utan vi tycker lika om det mesta här i världen.  Vi älskar båda mat lika mycket (trots att jag alltid äter mest) och vi är vegeterianer. Vi gillar barn och vi ogillar barn. Vi lyssnar till stor del på samma musik (typ förutom KENT, herregud.... jaja, förlåt) Vi har samma humor och vi är lika fula när vi garvar. Vi trivs rätt bra med att sitta på golvet eller marken. Vi håller också på att utveckla ett eget teckenspråk som ingen annan jävel i hela världen kommer att förstå. Vi är precis lika luffiga, konstiga, tjockiga, alternativa, korkade och smarta båda två. Samt att vi behöver varandra.

Jag vet att folk reagerar på att Alice kan vara ganska otrevlig och bitchig, inte minst mot mig. Och jag vet att folk reagerar på att jag för det mesta inte bryr mig om det. Visst, det blir lite mycket ibland, men som sagt, jag känner Alice rätt bra nu, och jag vet att hon egentligen inte vill någon någonting illa. Det handlar ofta om småsaker, kommer det massor hela tiden, ja det kan bli lite jobbigt. Men varför göra en höna av en fjäder? Jag vet att Alice är snäll innerst inne. Hon är världens gulligaste mot mig när hon väl har lust. Vilket jag uppskattar mycket mer än om hon bara hade varit puttignuttig hela tiden. Hur som helst orkar jag inte lägga ner tid på en massa bagateller hela tiden, för det är inte värt det. Jag väntar bara på att hon blir snäll igen! :)

Jag tycker att när man är i ett förhållande (haha) så måste man välja sina strider. Man måste lära sig när det är allvar och när det inte betyder någonting. Vad som är en bagatell och vad som är allvar. Man måste lära sig att läsa av varandra. Och ett förhållande ska inte gå på räls. Det är okej att spåra ur lite då och då, bara man hjälps åt att komma till rätta igen.

Alice är det bästa jag har i hela världen. Min relation till henne är den bästa jag har haft till någon vän hittills. Hon är en av de få, få personerna som jag kan säga att jag älskar. Hörde du det? Jag älskar dig.

TO MY ALICE / Helgonet

Dagens humörstatus: Trött, besviken, sårad och framför allt ledsen.

Men ta det inte så allvarligt. Jag sväljer det. Sitter här med en avokadosallad och en stor kopp grönt rabarber & grädde-té som jag ska sätta i mig och sen ska jag sy på min balklänning, så jag är snart glad igen. Imorgon är allting glömt. Det är bara det att idag suger så jävla hårt, och just nu är det Saga som mår lite dåligt. Men som sagt, jag sväljer det... Ah, never mind.

IT'S YOUR FAULT / Helgonet

Ringde Elin för ett tag sen.

Jag: Hej!
Elin: ...Hej.
Jag: Ska vi gå?
Elin: Va?
Jag: Ja, ska vi gå till skolan?
Elin: Men Saga... klockan är kvart i sju.
Jag: Va?!
Elin: Ja!
Jag: Menar du att jag har gått upp en timme för tidigt!? 

Ja, det menade hon. Fem i halv sex gick jag upp imorse, för då satte larmet igång på min mobil. Och det stod 06.25 på mobilen, men förmodligen ställde jag in klockan fel igår när jag hade tagit ut batteriet och hållt på. Så jag går upp och duschar och allting, jag reagerar inte av att solen står lite längre ner på himlen än den brukar när jag äter frukost, jag reagerar inte på att ingen annan i min familj är uppe, eller att Alice inte svarar i telefonen.

Trist för mig. Nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska göra. För jag kan inte gå och lägga mig igen. Men jag har tvättat lite, nu ska jag dricka lite grönt te och tycka synd om mig själv för att jag är en idiot. Hejdå.

I'M NOT SMART / Helgonet

Någonting jag börjar bli jävligt irriterad på är att fler och fler i min omgivning slutar bry sig om skolan.

Jag tycker inte att det är okej att man ska kunna hoppa flera lektioner i rad utan behöva ta några som helst konsekvenser för det. Jag tycker det är fel att det är lugnt att lämna in uppsatser och så vidare flera veckor för sent trots att man är medveten om att det finns en deadline. Jag tycker inte om att man kan få skriva prov och läxförhör några dagar senare bara för att man inte har pluggat. Och jag tycker faktiskt inte att det är okej att vara så sjukt jävla otrevligt mot lärare bara för att de gör misstag, för du och jag och alla andra människor här i världen begår också misstag. Det är för fan en mänsklig rättighet.


EDIT:
Jag tycker också att det är fel att sova på lektionen, efter som det visar brist i respekt mot läraren som står där framme och har lektion, samt mot alla de elever som gör sitt bästa för att hålla uppmärksamheten uppe. Jag, som de flesta vet, somnar ganska ofta på lektionstid och jag skäms lika mycket varje gång. Jag sover inte för att jag tycker att lektionen är så jävla tråkig eller för att jag anser att jag är för viktig för att ägna läraren min fulla uppmärksamhet, utan jag somnar för att jag är så ohälsosamt trött, fysiskt, dygnet runt. Jag försöker verkligen hindra mig själv från att inte somna, som till exempel att ge mig själv en örfil eller peta mig i ögat med en penna,  men det är svårare än ni tror. Jag har ingen ursäkt för detta och det finns tyvärr ingenting att göra åt saken, om jag inte går och lägger mig vid 20.30 om kvällarna, vilket jag skulle vilja, men inte har tid med.

___________________________________________________________

Jag anser att det här beteendet är respektlöst. Det är inte bara respektlöst mot skolan och alla lärare utan det är respektlöst mot dem som faktiskt har jobbat arslet av sig för att kunna lämna in i tid, de som har pluggat hårt för att kunna göra bra ifrån sig på provet. Det finns ingen som får mer än någon annan att göra, det är lika stressigt för alla. Om jag ska ta mig själva som exempel så har jag rätt mycket för mig efter skolan och brukar vara för slutkörd för att orka plugga när jag väl kommer hem på kvällen. Men då tar jag mitt ansvar och hårdpluggar på helgen istället. Iställer för att dra ut på stan och umgås och ha kul, något som jag mycket hellre hade velat. Men vänner, det är det vi har sommarlovet till. Det är inte riktigt läge än.

Jag försöker inte peka ut någon eller uppfostra någon heller för den delen. Det är bara det att jag är så jävla trött på skiten, eftersom det verkar som att man inte behöver anstränga sig längre, man kan klara sig bra ändå.

SICK AND TIRED / Helgonet