Krullet & Helgonet

Idag struttade jag hurtigt till apoteket på eftermiddagen för att innförskaffa lite läkemedel. Jag går muntert fram till "nummerlappsapparaten" och trycker ut en liten lapp, nummer 265. Lilla krullet sneglar försiktigt upp mot nummerskyllten och sre till sin fasa att do bara ligger på nummer 249. Suck. Jag kollar lite flyktigt runt omkring mig, och märker till min fasa att alla som sitter och väntar på att få ut medeeciner är såklart BARA PENSIONÄRER. Varje pensionär hade en bunt med recept var som var ungefär lika stor som en Harry Potterbok. Dagens pensionärer asså...Behöver 30 läkemedel för att kunna driva sin rulator framåt i en hastighet på 0,0003 km/h. Jag inser att det här kommer att ta ett tag.
Men YEY! Jag kan skutta till mc Donalds och idissla lite föda, jippie! Så jag skuttar iväg, väl på Donken får jag panik över att jag inte ska hinna tillbaka till apoteket innan det är min tur. För kanske, kanske idag skulle pensionärerna ha stoppat upp en fet jävla raket i arslet och skyndat sig som in i helvette för min skull. så jag slängde i mig maten och powerwalkade till apoteket. Ja, jag hade håll.
Där möts jag utav pensionärer som tyvärr inte överlevt resan til apoteket och ligger döda, utspridda i entren. Och en liten pojke som springer runt och samlar ihop deras löständer och försöker sälja dom på torget. Ack vilken syn.
Det blev inte bättre när jag kom in, den där dagen när pensionärerna skulle skynda sig, inträffade INTE idag. Jag möttes av ett underbart välkomnande när jag steg in i den varma lokalen. Gamlingar som satt och sov på sina stolar, näshåren fladdrade som det högagräset på savannen vid varje andetag. Spridda nysningar hördes och det man kände en liten sval dusch av en oidentfierbar sörja i ansiktet. Och sanningens ögonblick, jag kollar upp...Det står...Nummer 257! YEY!!! PÅ en kvart har pensionärerna lyckats komma 8 pers fram i kön, även fast dte var 5 kassor öppna.  Vilken senation. Allt skulle bli så mycket enklare om alla bara var otåliga, stressade tonåringar...AAH vilken tanke...