Krullet & Helgonet

Tystnaden lade sig som ett kvävande täcke över dom, svårt att andas, svårt att tänka. Det var som vanligt alltså, inget konstigt med det men alltid lika obehagligt och påträngande. Alla viste men ingen sa någonting, detta var en gravt dysfunktionell familj. Männsikor sammanförda av något som förr sågs som kärlek, jävla skitsnack är det jag har att säga. Något speciellt var det helt klart som ledde till det ena som ledde till det andra. snart kom fler personer in i bilden, kommna av genetikens invecklade procedur. Tillsammans bildade dom något som såg ut som en parodi av en familj, dom borde inte vara en familj det såg vilken dum jävel som helst. Fyra helt olika individer med helt olika åsikter och synsätt sammanförda, dom passade inte tillsammans. No way. Om individerna själva hade fått välja hade dom gått skilda vägar för länge sedan. Även fast familjen var oälskande och dysfunktionell så klistrades den falska fasaden på gång efter gång. Fasaden som försökte säga "Vi är så lyckliga, allting är perfekt." Usch jag spyr galla över skiten. Omgivningen såg aldrig igenom fasaden, eller förbisåg dom det dom inte orkade se? Spelar fan ingen roll egentligen, de tvångssammanförda familjemedlemmar visste, och avskydde det.
Middagsbordet tyst och spänt, nu gick det åt helvette igen, fitta. Dagen innan julafton, dom hade försökt spela spelet, lagat en fin middag och satt på vacker stämningsfull julsång, även fast det egentligen gjorde oss alla spyfärdiga. Mamman yttrade sig, en dum onödig kommentar, pappan tände till direkt, har alltid haft kort stubin. Dottern fick ont i magen, hon hade haft magsår sen tidig ålder, inga jävla nyheter här inte, hon viste hur det skulle sluta. Magsåret var den största fysiska biverkningen av deras disfunktionella familj, dom psykiska aspekterna ska vi inte ens tala om. Att vistas i huset var i sig grov psykiskmisshandel. Dottern fick nog och mumlade tack för maten, orkade inte tjaffsa. Hon försöker fly från den påträngande ångesten och sorgen. Psykiskt kaos. Totalt fuckat. Skit.
Inte ens på övervåningen slipper hon undan, hon hör mammas gälla stämma och pappas grova röst tydligt, den genomborrade väggarna, peace of cake. Hon kunde höra allt, lillebroderns desperata försök att stoppa grälet, aggresiva argument, svordommar och anklagelser, falska eller sanna? Ingen aning, vem fan pallar bry sig anyway. Hon bäddar ner sig i sängen, klockan är bara nio på kvällen, skit samma måste sova måste fly.

MERRY CHRISTMAS EVERYBODY //Krullet.