Krullet & Helgonet

Dagen inleds med ett härligt SOpass. Typ den kortaste lektionen. Fyrtio minuter bara, men på något konstigt sätt kändes dessa fyrtio minuter som fyrtio år. Och sen... Sen var det idrott minnsann. Oh det var pinsamt. PINSAMT!

Vi skulle nämligen åka skridskor. Jag hade lyckats "glömma" mina skridskor men naturligtvis fanns det ett par att låna. För små. De tryckte som ffffan över tårna och stoppade blodtillförseln. SMÄRTA! Jag önskade av hela mitt hjärta att jag skulle slippe amputera hela foten sen. 

Naturligtvis måste vi också ha hjälm på oss. Hjälm... alltså okej. Vad fint att den skyddar lilla huvudknoppen så att geléklumpen där inne inte får ont i någon av dens små jell-o delar, ja oj oj oj en sån innovativ och fantastiskt bra uppfinnig. Halleluljah!

Men..de har inte ägnat ett tanke på att göra hjälmen LITE bekväm eller LITE mindre ful! 

Fy faan, alltså, man trycker ihop ansiktet mellan dessa plastbitar så att man ser ut som ett ihopsqeezad marsvin. Dessutom går  det lilla man har lyckats bra med sin frisyr på morgonen helt förlorat.

Värre är ändå skidhjälmar... Alltså fy faan. Man får ett stort hjälva Bratzhuvud som helt bryter mot någon slags proportionerlig regel. Plus att hjälmen ger hörseln försämrade konsekvenser(!) Men det är mest synd om dessa små bebisar som redan har ett oproportionerligt huvud som är fett tugnt att hålla uppe. Så sätter de på dem en jävla HJÄLM på huvudet! Kortisarna kan ju inte ens gå rakt med de där grejerna på huvudet!! Hur ska de då kunda åka skidor utan att helt förlora balansen!? Sen ni inte hur de vinglar omkring ute i backen!?

Hur som helst...Var var jag någon stans? Just det, ja, skridskor. Öh. Ja, jag var Bambi på hal is, för att göra en lång historia kort. Och det var en av de gångerna jag har skämts mest över mig själv i hela mitt liv. Fin.

READY FOR MELTDOWN? / Helgonet frrrryyyser