Krullet & Helgonet

Man skulle kunna tro att jag är vältränad, men det är jag inte. Eller kanske lite grann, men min kondition är absolut ingenting att skryta med. Den är densamma som Krullets, och hon lever i stort sett på McDonaldsglass, Coca-Cola och kababpizza. (Ta inte illa upp nu, älskling!) Men hon har världens hetaste kropp ändå. Och här kommer jag som måste träna minst fem dagar i veckan för att hålla formen. Och när jag går upp några kilon så sätter sig dessa på MAGEN och inte på arslet där det kan behövas lite påfyllning. Orättvist.

Nej men jag ska inte prata om vikt. Det värsta jag vet är när pinnsmala idioter står och säger att de är tjocka. HALLÅ!? Vad är problemet? Ställ dig framför spegeln och beundra benknotorna som sticker ut precis överallt. Eller, vänta, är det där hud eller en fettvalk? Fan, nu kan du inte äta på en vecka!

Nu vill jag inte påstå att jag inte har varit lika kroppsfixerad och hysterisk om hur mycket jag väger och huruvida min rumpa ser bra ut i de där byxorna... Jag hade en period i femman, sexan, minns inte precis när det var, när jag inte åt. Och åt jag, åt jag minimalt lite. Jag brukade lägga upp mat på tallriken, och när alla andra hade lämnet rummet så slängde jag maten i papperskorgen och la lite papper över. Vid frukosten brukade jag ta en tallrik och kleta lite fil på kanterna och sen ställa den i diskmaskinen, så det såg ut som att jag hade ätit. Jag hade inte anorexia, men jag kan inte säga att jag inte hade någon slags ätstörning, eller i alla fall ett konstigt förhållande till mat.

Min mamma har blivit värsta kontrollfreaket över mina matvanor sen dess. Hon kan fortfarande få värsta utbrottet ifall jag har glömt bort att äta lunch. Ibland, fast det är väldigt sällan, får jag fortfarande ryck och slänger maten när jag blir ensam, men sen får jag dåligt samvete. Man ska äta mat. Regelbundet. Man mår så dåligt annars, både fysiskt och psykiskt.

Hur som helst har jag aldrig stått framför spegeln i omklädningsrummet och sagt att jag är fet. Tvärt om, jag har skällt ut benranglena för sina idiotiska kommentarer. Man är ju helt dum i huvudet om man själv ser ut som ett streck och står och säger att man är tjock. Och brevid sitter någon med en aning mer hull på kroppen. Vad ska man säga om den personen då? Att den lider av fetma och borde anmäla sig själv till "Du blir vad du äter".

Nej för fan, vi är alla fina som vi är! Visst kan man jobba för att bli smalare och så vidare, men bara man är nöjd med sig själv, och mår bra.

Nu är ju inte jag expert på det här, det är faktiskt Krullets område. Hon gör en tidning om bl.a detta som projekt i Svenskan. Men jag vet hur det är att inte äta på flera dagar, och jag vet hur det är att jämföra sig med dansare som har samma midjemått som ett sugrör. Men hur som helst, skulle bara säga att jag har gått ner två kilo och att träningen äntligen ger lite synbart resultat. :] Kan man föressten  träna brösten så att de blir större? ;P

FAT ASS SKELETON / Helgonet