Krullet & Helgonet

 Det är dags. Dagen med stort D... Imorgon klockan 13.00 prick ska flickorna i nian i Balingsnässkolan samlas i simhallen iförda badkläder för att simma fyrtio längder utan paus!!! "Oh lord", tänker du, "hur ska de klara hela fyrtio längder, det är ju typ en helt mil!" (Eller så tänker i alla fall jag, fett jobbigt) Men jag ska tala om för dig att det är inte det som är problemet. Problemet är att inte en jävel av oss vill visa upp så mycket hud för varandra under så lång tid. Det är nämligen lite av mode i vår klass att tjata om hur feta och bleka vi är. Vi har gjort det till en sport att peka ut felaktiga områden på våra kroppar. Den som äter minst och tränar mest vinner! 

Ni skulle vara där och höra hur jävla sjukt det låter! Sjuttio procent av våra dagliga samtalsämnen handlar om mat, tio procent handlar om andra, mindre viktiga saker, och tjugo procent handlar om våra kroppar, vikt, fettmassa och träning. Vi är besatta. Det är inte sunt.

Jag deltar också i de här diskussionerna slasch anorexisamtalen och även jag hittar fel jämt och ständigt på min kropp. Aldrig blir man nöjd. Provade just mina bikinis för att välja ut den jag ska ha på mig imorgon. Jaha, då visar det sig att jag har vuxit ut en av mina överdelar så att jag får valkar precis överallt och mina bröst ser ut som två ihopklämda ballonger. Så provar jag nästa och då har jag helt plötsligt inga bröst längre! Bara två små valkar som kikar ut ur armhålan. Så tittar vi neråt och ser att bikiniunderdelen som jag trodde passade så bra har givit mig två vackra fettklumpar precis ovanför höftbenen. Två handtag som vem som helst kan ta tag i och lyfta mig rakt upp i luften. Om de orkar vill säga. 

Aja, vad jag försöker få fram är att är jag inte för tjock så är jag för smal. Jag menar, det är nog fler än jag som kommer känna mig som Miss Flodhäst här till vänster. Men jag vill för fan inte se ut som Miss Richie till höger heller! Jag gillar boobies. OCH MINA HAR KRYMPT! Jag lovar. 

   THE BIKINI NIGHTMARE / Helgonet