Så små varelser men så mycket oljud

Jag har gått med på att åka med min mamma, min fyraåriga kusin Lowe och min skydsling Joel, som också är fyra, till Mumindalen i sommar. Bara vi fyra. Mamma, jag och två fyraåriga, skitsöta, blonda småpojkar. 
Jag börjar ångra det lite grann. 

Visst Joel är typ den sötaste någonsin med sina runda kinder och sina We are the championssolon. Men han är också en riktig jävla liten gnällspik. Får han inte som han vill börjar han "gråta" och skrika, och det pallar aldrig jag. Jag tål inte gnäll och gråt, även om jag vet att han bara spelar för att få som han vill. Så han får ofta som han vill för mig. Det blir en ond cirkel, om ni förstår.  

Lowe känner jag inte så bra, men han och hans syskon som är fem och sju är på besök hemma hos mig just nu och herregud i himmelen vad de väsnas! Jag vet att jag låter som en nittioårig gammal surkärring men de slutar ju aldrig skrika!! Snart kommer taket rasa in på mig som det dunkar från våningen ovan! Jag vet inte vad de gör, om de försöker framkalla en jordbävning genom att hoppa oavbrutet från kanten på soffan eller om de bara försöker ta livet av varandra i en liten men ack så ljudlig brottningsmatch. Nej men allvarligt. Det låter som de kör seriös wrestling där uppe! De dunkar och vrålar och dunsar och låter och det har en ganska negativ effekt på min redan outhärdliga  huvudvärk.  

Det är bara gömma sig här nere i källaren och skruva på Slipknot och Disturbed och lite annan metal på högsta volym. De vrålar i alla fall med stil. 

SHUT UP ALREDY / Helgonet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback