Ja du.
Jag vet att det är underbart vackert väder ute och att man borde sitte ute i solen och njuta och umgås med nära och kära. Men jag har tyvärr ingen som helst ork till det just nu. Jag känner att jag kanske inte bara är mörbultad utan att jag håller på att bli sjuk igen, och det vill jag verkligen inte. Inte de allra sista dagarna i grundskolan i alla fall, Jag vill faktiskt utnyttja den sista tiden jag har kvar med min klass. För ingen kommer att gå i samma skola som jag, och vad jag vet kommer ingen förutom Alice gå i en skola som ligger i närheten av min.
Så det är ett säkert faktum att jag aldrig mer och se vissa ansikten efter på torsdag. Och det faktumet är lite svårt för mig att smälta. För nu har jag vant mig vid att komma till skolan och träffa samma människor dag efter dag efter dag. Visst, jag har klagat som fan på hur trött jag är på det, men det innbär ändå någon slags trygghet. Det är människor som jag vet vilka de är, och som vet vem jag är. Vad fan, vissa av dem har jag gått i samma klass som i tio år! Det är en ganska stor del av mitt liv! Och nu kommer de inte finnas i mitt liv längre. Nästan helt säkert. Det känns konstigt. Inte så ledsamt, bara lite. Mest konstigt.
Jag har så svårt att se mig själv i en ny klass bland en massa nya människor. Jag kan inte förstå hur jag ska lyckas skaffa nya vänner. De enda personerna som jag är helt säker på att jag kommer ha kvar är bara Alice och Nikita. För Alice är ju Alice, henne kommer jag inte att släppa, och Nikita och jag kommer ju att dansa tillsammans. Men Elin och Jennifer och de som jag inte heller vill förlora? Alla de fina människor i min klass som jag behöver ha kvar i mitt liv...
Vi får hjälpas åt att hålla kontakten helt enkelt! Om inte annat så kommer jag ha grymt fina minnen kvar från er. <3
GONNA MISS YOU / Helgonet
Så det är ett säkert faktum att jag aldrig mer och se vissa ansikten efter på torsdag. Och det faktumet är lite svårt för mig att smälta. För nu har jag vant mig vid att komma till skolan och träffa samma människor dag efter dag efter dag. Visst, jag har klagat som fan på hur trött jag är på det, men det innbär ändå någon slags trygghet. Det är människor som jag vet vilka de är, och som vet vem jag är. Vad fan, vissa av dem har jag gått i samma klass som i tio år! Det är en ganska stor del av mitt liv! Och nu kommer de inte finnas i mitt liv längre. Nästan helt säkert. Det känns konstigt. Inte så ledsamt, bara lite. Mest konstigt.
Jag har så svårt att se mig själv i en ny klass bland en massa nya människor. Jag kan inte förstå hur jag ska lyckas skaffa nya vänner. De enda personerna som jag är helt säker på att jag kommer ha kvar är bara Alice och Nikita. För Alice är ju Alice, henne kommer jag inte att släppa, och Nikita och jag kommer ju att dansa tillsammans. Men Elin och Jennifer och de som jag inte heller vill förlora? Alla de fina människor i min klass som jag behöver ha kvar i mitt liv...
Vi får hjälpas åt att hålla kontakten helt enkelt! Om inte annat så kommer jag ha grymt fina minnen kvar från er. <3
GONNA MISS YOU / Helgonet
Kommentarer
Trackback