Fobiångest
Vi pratade om fobier idag på NO:n. Jag ser inte mig själv som en rädd eller omotiverat paranoid person men det finns några få saker som jag har problem med...
Kackerlackor. Utvecklade en fobi, eller om jag skulle kalla det avsky, för dessa visdriga kryp när jag var i Thailand i början på året. Jag kunde inte somna för att jag trodde att det skulle krypa runt kackerlackor på mig. Vilket det gjorde emellanåt. De jävlarna är ju så sjukt snabba. Och så dör de inte! Fy fan. Kan fortfarande känna att det kryper upp någoting blixtsnabt uppför ryggen på mig ibland...Uuhh
Trappor. Eller alltså, att gå i trappor, mest nerför. Rättare sagt, att snubbla och ramla i trappor. Så fort jag måste gå i en trappa spelar jag upp ett scenario i huvudet där jag ser mig själv snava och falla handlöst ner för trappstegen för att landa längst ner i en blodig liten hög av förvridna lemmar och krossade kranium. Jag är inte rädd för trapporna i mitt hus, eller för trapporna i skolan. Det är mest trappor utomhus, typ trappan upp till pendeltåget i Huddinge Centrum. Jag måste dessutom alltid gå i trappan där, jag kan inte ta rulltrappan. Och sen har vi trappan vid Sergels Torg och trappan upp från Fatbursparken till Medborgarplatsen. Nej, inte den med jättelånga trappsteg, utan den som kommer efter. Dessutom finns det en helvetesjävlaspiraltrappa på Danscenter som jag hatar.
Fåglar. Jag vet inte riktigt, jag har aldrig varit besvärad av fåglar förut. Men sen jag var i Milano i vintras och blev attackerad av duvor så har jag börjat tycka att alla fjäderfän är rätt jobbiga. Speciellt om de kommer för nära. Men det handlar nog mest om att jag tycker att de är äckliga än att jag har en fobi för dem.
Klaustrofobi. Jag tycker inte om trånga utrymmen. Fast det måste inte nödvändigtvis vara trångt, det är mest tanken på att vara instängd och inte kunna komma ut. Jag kan åka hiss. Men helst om det har ett fönster och helst om det inte är för många i hissen. Jag klarar av det ändå, men jag tycker att det är jobbigt. Jag kan definitivt inte åka hiss själv. Prövade för ett tag sen när jag skulle hem från Jenny, jag höll på att börja gråta. Sen tycker jag att det är jobbigt att se på andra som är i trånga utrymmen. På TV till exempel, ni vet i Bröderna Lejonhjärta när den där lilla kryper genom någon jävla jordgång med ett ljus? Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt. Eller 1408, när snubben blir jagad av ett lik i ventilen. Hade han blivit jagad av ett lik någon annan stans hade jag förmodligen tyckt att det hade varit rätt komiskt. Men det faktum att han var instängt i en ventil tyckte jag var jättejobbigt. Fråga Alice, hon hade nästan inget blod kvar i handen efter den scenen, för att jag hade sqeeezat den så hårt.
Men det jag tycker är allra jobbigast är att sitta fast och inte kunna komma loss. Jag hatar det, jag hatar det , hatar det, hatar det. Verkligen. Jag får panikångest om jag skulle fastna någon stans, eller om någon skulle hålla i mig för hårt. Jag klarar inte av det.
Klaustrofobin kommer nog lite från min syster Klara som också har klaustrofobi. Men det kommer förmodligen också från ett par trauman från min barndom då jag, mamma och min lillebror fastnade i hissen flera gånger, men vagn och allt, eller när jag blev inlåst på toaletten på McDonalds och verkligen fick ett totalsammanbrott. Fobin för att att sitta fast och inte kunna röra mig fritt kommer nog från när jag och min lillebror var små och han tyckte det var en rolig lek att lägga en soffkudde (alltså, en hel dyna) på mig när jag låg på mage, gärna på mitt huvud, och sätta sig på den. Jag var liten och ganska svag, han vägde lika mycket som jag, det gick inte att få bort honom. Vilket ledde till panik. Detta har också lett till att jag tycker att tanken på att drunkna eller kvävas till döds är väldigt obehaglig.
Usch. Nu vill jag inte prata mer om det...
NOW YOU KNOW / Helgonet
Kackerlackor. Utvecklade en fobi, eller om jag skulle kalla det avsky, för dessa visdriga kryp när jag var i Thailand i början på året. Jag kunde inte somna för att jag trodde att det skulle krypa runt kackerlackor på mig. Vilket det gjorde emellanåt. De jävlarna är ju så sjukt snabba. Och så dör de inte! Fy fan. Kan fortfarande känna att det kryper upp någoting blixtsnabt uppför ryggen på mig ibland...Uuhh
Trappor. Eller alltså, att gå i trappor, mest nerför. Rättare sagt, att snubbla och ramla i trappor. Så fort jag måste gå i en trappa spelar jag upp ett scenario i huvudet där jag ser mig själv snava och falla handlöst ner för trappstegen för att landa längst ner i en blodig liten hög av förvridna lemmar och krossade kranium. Jag är inte rädd för trapporna i mitt hus, eller för trapporna i skolan. Det är mest trappor utomhus, typ trappan upp till pendeltåget i Huddinge Centrum. Jag måste dessutom alltid gå i trappan där, jag kan inte ta rulltrappan. Och sen har vi trappan vid Sergels Torg och trappan upp från Fatbursparken till Medborgarplatsen. Nej, inte den med jättelånga trappsteg, utan den som kommer efter. Dessutom finns det en helvetesjävlaspiraltrappa på Danscenter som jag hatar.
Fåglar. Jag vet inte riktigt, jag har aldrig varit besvärad av fåglar förut. Men sen jag var i Milano i vintras och blev attackerad av duvor så har jag börjat tycka att alla fjäderfän är rätt jobbiga. Speciellt om de kommer för nära. Men det handlar nog mest om att jag tycker att de är äckliga än att jag har en fobi för dem.
Klaustrofobi. Jag tycker inte om trånga utrymmen. Fast det måste inte nödvändigtvis vara trångt, det är mest tanken på att vara instängd och inte kunna komma ut. Jag kan åka hiss. Men helst om det har ett fönster och helst om det inte är för många i hissen. Jag klarar av det ändå, men jag tycker att det är jobbigt. Jag kan definitivt inte åka hiss själv. Prövade för ett tag sen när jag skulle hem från Jenny, jag höll på att börja gråta. Sen tycker jag att det är jobbigt att se på andra som är i trånga utrymmen. På TV till exempel, ni vet i Bröderna Lejonhjärta när den där lilla kryper genom någon jävla jordgång med ett ljus? Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt. Eller 1408, när snubben blir jagad av ett lik i ventilen. Hade han blivit jagad av ett lik någon annan stans hade jag förmodligen tyckt att det hade varit rätt komiskt. Men det faktum att han var instängt i en ventil tyckte jag var jättejobbigt. Fråga Alice, hon hade nästan inget blod kvar i handen efter den scenen, för att jag hade sqeeezat den så hårt.
Men det jag tycker är allra jobbigast är att sitta fast och inte kunna komma loss. Jag hatar det, jag hatar det , hatar det, hatar det. Verkligen. Jag får panikångest om jag skulle fastna någon stans, eller om någon skulle hålla i mig för hårt. Jag klarar inte av det.
Klaustrofobin kommer nog lite från min syster Klara som också har klaustrofobi. Men det kommer förmodligen också från ett par trauman från min barndom då jag, mamma och min lillebror fastnade i hissen flera gånger, men vagn och allt, eller när jag blev inlåst på toaletten på McDonalds och verkligen fick ett totalsammanbrott. Fobin för att att sitta fast och inte kunna röra mig fritt kommer nog från när jag och min lillebror var små och han tyckte det var en rolig lek att lägga en soffkudde (alltså, en hel dyna) på mig när jag låg på mage, gärna på mitt huvud, och sätta sig på den. Jag var liten och ganska svag, han vägde lika mycket som jag, det gick inte att få bort honom. Vilket ledde till panik. Detta har också lett till att jag tycker att tanken på att drunkna eller kvävas till döds är väldigt obehaglig.
Usch. Nu vill jag inte prata mer om det...
NOW YOU KNOW / Helgonet
Kommentarer
Trackback